Depression som en psykologisk sjukdom

Vad är depression? Hon är, till skillnad från vad som accepteras i vardagen, en psykisk sjukdom, åtföljd av ett antal klagomål.

Stabilt deprimerad stämning, dödhet av handlingar och tänkande, förlust av intresse för miljön, liksom en mängd fysiska symtom, såsom sömnlöshet, nedsatt eller aptitlöshet, upp till smärtan börjar, är alla tecken på depression.

De flesta drabbade av depression tidigare eller senare har självmordstankar och som ett resultat självmord från 10 till 15%.

Depressiva tillstånd återkommer årligen. Sjukdomens topp uppträder i åldersgruppen 30-40 år. Sannolikheten för att utveckla depression under livet är 7-18%, medan risken för den kvinnliga befolkningen att genomgå denna störning är två gånger högre än för män.

Många av de sjuka går inte till läkaren. Vissa på grund av okunnighet, andra på grund av skam eller försök att ta bort, rädsla för att erkänna närvaron av sjukdomen. Ofta upptäcks dock depression, på grund av deras olika symptom, inte av läkare, eftersom inte alla lika har tillräcklig psykiatrisk erfarenhet för att snabbt känna igen en sjukdom.

Att diagnostiseras snabbt och i tid gör patientens situation långt ifrån hopplös. Under de senaste decennierna har inte så lite gjorts för terapi, vilket kan leda till att mer än 80% av patienterna får långvarig vård. Det är desto viktigare att utbildnings- och informationsarbete utförs som avslöjar essensen av sjukdomen, eftersom den kan fånga alla, oavsett ålder, kön eller social status.

Unipolär depression sägs vara när de depressiva faserna ännu inte är maniska. Sådana tecken som depression, apati, brist på intresse för vad som händer, samt faser av alltför högt humör med en tendens till distans (mani) bör dyka upp, då pratar vi om bipolär depression. Hos cirka 20% av patienterna är sjukdomen bipolär.

Under senare år har bevis funnits att bipolära störningar med lindriga maniska symtom kan förbli okända. Ren mani utan en depressiv fas är sällsynt och utgör cirka 5%.